Schysst country mot en americana-botten

Case Garrett rör sig i de lite ruffigare områdena textmässigt och även om det är mer på ett metaforiskt vis så ger ju de två första låtarna en viss föraning om innehållet. Skivans första rad lyder: “The devil’s been talking, he’s been talking to me” och andralåten ståtar med ”Maybe there’s heaven and maybe there ain’t, but I sure tell you ’bout hell.” Case verkar ha levt ett ganska hårt liv där vägen långt ifrån varit spikrak, men tycks nu ha samlat sig och hittat en tydligare bärighet i musiken. Det levs ut med hjälp av schysst country mot en americana-botten som känns ärligt och uppriktigt och speciellt i Call Me The Breeze är det riktigt bra.