Skitbra tolkningar

När jag hjälper minnet lite på traven genom att kolla i arkiven blir jag lite förvånad när jag läser min egen recension av Black Stone Cherrys fjolårsfullängdare Kentucky. Slänger ur mig saker som ”pinsam” och ”får gärna ta slut innan den ens börjat” om några av låtarna och landar ändå tillslut på ett helt okej medelbetyg. Plockar fram plattan en gång till och lyssnar och konstaterar att jag inte är särdeles förtjust i den och att en trea var väl generöst.

Denna nya EP kanske kan ses som lite mer av en parantes för bandet och många av deras nyare fans, men jag faller som en fura. Sex gamla bluescovers i en tyngre rocknrollig dräkt a la Black Stone Cherry är inte lika mycket radio, arena och halvmesyr som bandet tyvärr utvecklat sig själva till. Det är ju full kraft, rå attityd och skitbra tolkningar och en kan ju bara hoppas att det blir lite mer av den varan när de ska till att spela in nästa fullängdare.