Smyger sig på och blir bättre och bättre

Debutfullängdaren har föregåtts av singlar och någon EP som undertecknad inte hört. Nick Halliwell som skrivit och producerat musiken smyger sig på med en röst som låter väldigt brittisk och musiken hade lika gärna kunnat komma ur någon undangömd back med obskyra spännande akter från 60- och 70-talet.

De första lyssningarna passerar skapligt förbi men när låtarna väl börjat sätta sig faller jag rejält för de mycket snygga melodierna, de utblommande arrangemangen och de genomarbetade texterna. Att Nick Halliwell dessutom sjunger helt strålande får mig att vilja återkomma till Once More From The Top gång på gång.