Som den bluesrockiga kung han faktiskt är

Titellåten är otroligt skön. Ett tungt sugande riff som försiktigt för tankarna åt både Beatles Come Togheter och Bob Dylans You Gotta Serve Somebody. Då båda två hör till mina absoluta favoritlåtar alla kategorier så är det såklart idel glada miner trots att texten berör ett så stort ämne som livets förgänglighet. Inget som verkar bekomma Robin nämnvärt då låten snyggt avslutas med orden ”Stop counting every step and be free”.

73-åringen har väldigt mycket musik i sitt bagage. Väldigt mycket – ja, det mesta – av det har jag inte någon koll på. På hans senaste skiva i ordningen låter han ytterst vital. Jag är störtförtjust i välbevarade gubbröster, allra helst om de är lite skorrande ärriga och när känsla och rutin satt sig in i själva märgen. Kan man då dessutom lira gura som den bluesrockiga kung man faktiskt är så är ju saken klar.

Möjligen är jag i snällaste laget med betyget, här finns ett par spår i småseg halvfart för mycket, men lyssna på titellåten eller den avslutande Take Me With You så förstår du att du att våren blir bra mycket fattigare utan Coming Closer To This Day.