Som det är

Inte långt efter att Fredrik blivit pastor i Ryttargårdskyrkan i Linköping bryter stormen ut i full kraft. Familjens sjuttonåriga dotter drabbas av en allvarlig depression under sin graviditet och några månader efter att hennes son fötts har Jonna blivit allt sämre i psykiskt dåligt mående med självskadebeteende, suicidvak och en lång resa inom den psykiatriska delen av samhällets vårdapparat framför sig. Samtidigt fortsätter Fredrik sin pastorstjänst i kyrkan. Man kan ana en viss krock mellan familjesituationen att förmedla det glada budskapet om den goda Guden i ett sammanhang som historiskt inte varit världsbäst på att stötta utomäktenskapligt gravida och /eller psykiskt sjuka medmänniskor. Och vem är Gud mitt i allt detta? Håller det att luta sig mot denne i smärtan, sorgen och oron?

De väljer att vara öppna med hur saker och ting är och trots att parollen ”personlig, men inte privat” brukar appliceras även bland pastorer och präster såväl som i andra människomötande yrken så läggs flera av de tongivande korten på bordet. Fredrik beskriver reaktionen lite längre fram ”som att alla väntat på att någon ska säga som det är, när alla ändå vet att det inte är som det verkar eller som det borde”. För min del ligger bokens kanske allra största styrka just där, att någon släpper garden och beskriver hur det faktiskt är. Att den fasad vi så ofta putsar på tillåts rämna hör till ovanligheterna, inte minst inom den så kallade kristna bokfloran och trots att boken är drabbande och bitvis tung är det befriande att läsa. Inte för att mitt liv sett likadant ut, men för att jag – och vi alla – haft/har våra egna ökenvandringar att tampas med och att det trots allt finns ett ljus som kan nå in i sprickorna. En omskakande och viktig bok. Läs den.