Stapplande trots fläskiga gitarrer

Jag är alltjämt kluven till jänkarsönerna i Black Stone Cherry. Å ena sidan är det så hiskeligt fläskiga gitarrer att en låt som Shakin’ My Cage riskerar att blåsa en fullständigt av stolen. Å andra sidan har det blivit mycket mindre av den varan än på äldre skivor och Kentucky är precis på gränsen att vara vad Nickelback är för hårdrocken. Inte så mycket alltså. Radioballaden Long Ride är oförlåtligt dålig, Edwin Starrs-covern War är mest pinsam och Cheaper To Drink Alone får gärna ta slut innan den ens börjat. Bättre stunder som Rescue Me, Feelin Fuzzy och The Way Of The Future tippar dock över den sammantagna bedömningen till en trea, om än rejält stapplande.