Flannery O’Connor

Flannery O’Connor

”En Bra Karl Är Svårt Att Finna” (2014)

Förlag: Bakhåll

Starkt lysande berättarkvalitéer

Flannery O’Connor (1925-1964) gick ur tiden med sina på tok för unga 39 år och lämnade ett författarskap som förmodat bara var i sin linda men där storverket skymtade mellan raderna. Ännu har jag bara läst hennes första novellsamling med tio ganska hårdkokta och starka noveller. Vi får träffa gement och/eller gott folk från den amerikanska södern och berättelserna slutar ofta i obarmhärtiga våldsamheter. Den djupt katolskt troende O’Connor menade att hennes skrivande skildrade människors möte med Guds nåd och bara det var skäl nog för att få mig att börja läsa denna bok.

Jag tycker alltid det är lite svårt med novellsamlingar och föredrar egentligen en längre sammanhållen historia. Lägstanivån i En Bra Karl Är Svårt Att Finna är dock så hög att det medelbetyg jag vanligen brukar landa i när det kommer till en dylik bok känns för snålt. Framförallt är det den novell som lånats till bokens titel som utmärker sig lite extra men även den lömske bibelförsäljaren i Bra Bondfolk är svår att glömma bort.

Boken har ett antal år på nacken och visst är den rasism som skymtar igenom, och ibland inte så lite heller, besvärande trots att den antagligen inte var otypisk för sin tid. Men berättandets kvalitéer lyser starkare och har tillräckligt med återsken även femtio är efter författarens frånfälle.