Stor bredd av populärkulturellt kunnande

”Hans röst skär som en kniv” sjunger Thåström om Gun Club-vokalisten Jeffrey Lee Pierce i låten Ingen Sjunger Blues Som Jeffrey Lee Pierce. Likadant fungerar Strages penna, eller det är väl gissningsvis snarare någon typ av skärm han använder. Jag håller helt med Happy-Tom som i förordet skriver att det Fredrik Strage skriver om musik ofta är bättre än att höra den musik han skriver om. Just det är hans allra största styrka. I till synes ointressanta (åtminstone för mig) artister lyckas han hitta beröringspunkter till all möjligt av det man grunnat på, eller i alla fall börjar grunna på efter att man läst det han skrivet. I det sammanhanget blir till och med Britney Spears, Dolly Style och 50 Cent intressanta och det är ytterst sällan man vill hoppa över en endaste mening i hans texter.

Sedan ett antal år tillbaka skriver Fredrik Strage fredagskrönikor i DN och ett stort antal av dem är samlade i denna bok. 242 stycken närmare bestämt. Krönikor som med en otrolig bredd behandlar populärkulturens alla möjliga och omöjliga musikgenrer, filmer, serier, actionfigurer och en hel del annat. Ofta återkommer han till kompisarna Metal-Christoffer och Hipster-Kristofer som onekligen verkar bistå med massor av inspiration och tips. Jag gillar den stora bredden och njuter av författarens pålästhet samtidigt som han skriver med både humor och självdistans. För mycket av det goda är som regel bara härligt men, även om det till viss del bär emot att säga det, så kan det bli lite i mastigaste laget med hela 242 nedslag.