Sydstatsrock a la Black Crowes

För något år sen slog lusten till för Rich Robinson att lira lite gamla godingar från Black Crowes repertoar. Marc och Sven, som också huserade i Black Crowes, kallades in jämte en hoper till och sen blev det en hel del spelningar bestående av material från redan nämnda band, covers och lite av Richs soloprylar. En livplatta blev det också men först nu kommer alltså en mer regelrätt debut med nyskrivna låtar.

Det börjar rejält starkt med ett häftigt smutsigt riff och en hel del välkommet ös i Mary The Gypsy. Ett sväng som ger stora förhoppningar om en hejdundrandes sydstatsrockexplosion. Blir det då så? Njae, snarare känns inledningen nästan som en falsk marknadsföring då de där svettigt svängande låtarna bara skymtar till någon enstaka gång under resten av skivan. Det tar ett rätt stort antal lyssningar för mig att vänja mig vid att det förväntade uteblir.

Istället får vi en platta som låter väldigt mycket som Black Crowes. Eller som en blandning av Led Zeppelin och Bind Melon med inslag av Aerosmiths mellantempolåtar och någon liten hint av Beatles i stämsången även om deras musikaliska kontext är en annan. Självklart är det ju inte alls så tokigt det heller. Exempelvis så älskar jag den härliga You Found Me som är fullt i klass med de bättre Rolling Stonesballaderna, folkbluesen i Walk On Water är trevlig och även Sister Moon är mycket bra.

Möjligen att det blir något i överkant av halvtråkigt lägereldsriffande i midtempo, men överlag är det ändå en bra skiva som Magpie Salute snickrat ihop. Hade de bara inte snuvat mig på den utlovade rockfesten så hade betyget nog blivit högre.