Vad man vet men inte tänkt på

Några år efter den utmärkta krönikesamlingen Jag Lutar Åt Gud (2010) har det blivit dags igen. Sjuttiosju krönikor från olika tidningar där tillvarons måsten, kärlek och tron som en bärande kraft är de tre teman som återkommer.

Sjödin skriver i förordet att han fått en tacktext från en läsare som avslutades med orden ”En bra krönika beskriver något som man redan visste, men inte tänkt på.” Precis sår känns det ofta när jag läser någon av krönikorna i denna bok. Fingret sätts på de vardagliga alldagliga händelserna, känslorna och tankarna och med klartänkta formuleringar får även jag som läsare en klarare tanke, en insikt om vad jag egentligen vet man av någon anledning inte tänkt på. Mycket bra.