Väldigt bra, men inte så otäckt som väntat

I biografi-liknande form berättar Jamie Mortom om sitt liv och sina möten med pastor Charles Jacobs. De träffas första gången när Jamie är sex år gammal och Charles är precis på väg att få pastorsjobbet i den kyrka där Jamies pappa är diakon och dit familjen vanligen går på söndagarna. Förutom predikandet har Charles en enorm fascination för elektricitet och han lyckas med en av sina uppfinningar faktiskt bota Jamies storebror när denne tappat rösten. En fruktansvärd tragedi i pastorns familj inträffar varpå han tappar både sin tro och sin möjlighet att vara kvar i församlingen.

Jamie växer upp, börjar lira i ett rockband och har i vuxen ålder trillat dit rejält på tunga droger. Som av en händelse stöter han på den forne pastorn som utvecklat sina elektriska metoder att bota människor. Jamie, som är väldigt illa ute i sitt missbruk, blir helt fri från detta utan så överdrivet mycket biverkningar. Detta kan man tyvärr inte säga om flera andra av de patienter han haft. Jamie blir snart medveten om att Charles försöker mixtra med krafter långt större än någon egentligen kunnat ana.

Väckelse är ännu en mycket bra Stephen King-roman. Som vanligt är hans personporträtt något alldeles extra och det är en bok som knappt går att lägga ifrån sig. Med tanke på att författaren själv signalerade att Väckelse var en riktigt otäck historia var mina förhoppningar på en ny skräckberättelse i klass med Varsel eller Jurtjyrkogården ganska högt ställda. Särskilt läskigt blir det dock inte förrän en bra bit in i berättelsen och inte heller där överrumplar otäckheterna mig såsom Kings böcker gjorde när jag först kom i kontakt med hans skrivande. Trots att boken är väldigt bra blev jag alltså lite besviken utifrån vad jag räknat med.