I Frodo-land

Nya Zeeland… i princip så långt ifrån Sverige det bara går att komma. Ändå är det på många sätt väldigt ”europeiskt”. Vi reser ju, har vi insett, i det brittiska imperiets fotspår. Det är svårt att undvika… Efter 18 timmars resa från Johannesburg så landade vi tillslut på andra sidan jorden.
Första dagarna i Auckland präglades av regn och att jag blev tokförkyld. Pallade inte riktigt omställningen från varma Sydafrika! I NZ så spenderade vi tre veckor totalt, en vecka på nordön och två på sydön. Vi gjorde mycket turistigt, vi var såklart i ”Hobbiton”, som var överraskande bra och som dessutom gjorde oss riktigt sugna på att se filmerna igen! Får bli ett maraton så fort vi kommer hem… Men eftersom fokus i den här bloggen inte ligger så mycket på turism som på natur och miljö så skippar jag det mesta av sådana grejer ?

Miljön på NZ är unik på många sätt. Öns isolerade läge under lång tid har gjort att det utvecklats ett väldigt säreget djur- och växtliv på ön. Många arter är s.k ”endemiska”, vilket innebär att de inte finns någon annanstans i världen. Därmed ökar ju såklart också vikten av att skydda dessa arter. Nya Zeeland har inga naturliga rovdjur egentligen och därför har t.ex fågelfaunan utvecklats åt ett annat håll här. Det finns många arter som inte kan flyga, helt enkelt därför att de aldrig har behövt fly upp i träd eller liknande för att undkomma säg, ett kattdjur. Landet är dessutom en av de landmassor i världen som sist befolkades av människan. Man tror att de första urinvånarna, Maorierna, kom hit först på 1200-talet. Landet ”upptäcktes” sedan av en holländare, Abel Tasman på 1600-talet men det dröjde ytterligare 200 år innan engelsmännen koloniserade landet.

Människan är en fruktad jägare i sig men med sig förde hon också, både medvetet och omedvetet, en mängd olika djur och växter. Katter, hundar, råttor, möss, vesslor m.m… allt detta går att hitta på ön idag och det har inneburit en absolut katastrof för landets unika, inhemska djurliv. Ni kan ju tänka er vad som händer om man släpper en katt lös bland fåglar som inte kan flyga. Eller råttor bland fågelbon på marken fyllda med ägg… Många arter är idag utrotade och förlorade för alltid på NZ men man för numer en hård kamp mot alla införda djur, inte minst rovdjuren. Överallt på ön så hittar man varningsskyltar om att det finns fällor och gift utlagt för att döda råttor och vesslor. Jag besökte ett speciellt naturreservat på nordön där man avgränsat ett område med rovdjurssäkert stängsel, så inte ens möss kan komma igenom. Innanför stängslet har man noga plockat bort alla främmande hot och försöker nu att återplantera en del hotade fågelarter, b.la den otroligt fascinerande Kiwi-fågeln (som jag tyvärr inte lyckades se).

Det är väldigt tragiskt att se hur människans intåg på en sån här paradisisk plats har kunnat få sådana katastrofala följder men det är också väldigt uppmuntrande att se på vilket allvar den nya zeeländska regeringen behandlar det här. Man lägger stora pengar på naturvård och har ett väldigt ambitiöst program för att så småningom göra hela ön fri ifrån invasiva rovdjur. Befolkningen själva är också otroligt stolta över sin unika natur och med all rätt, för det är ett fantastiskt vackert land! Här finns allt ifrån regnskogar till högalpina miljöer, sandstränder och karga klippkuster. Du får sagan om ringen-vibbar bakom var och varannan krök när du kör här. Och vi hade soundtracket från filmen på bilstereon bara för att öka känslan ännu mer..
Organisationen A rocha finns även här på NZ och jobbar med en mängd olika projekt. Ett av de mer omfattande är på nordön. Här utgår man ifrån ett naturreservat och jobbar bland annat just med att bekämpa de införda rovdjuren för att rädda sällsynta arter, b.la annat en lira (en typ av havsfågel) som häckar i skogen på en sluttning mot havet och som har blivit allvarligt hotad pga råttor som tar äggen och ungarna. Men man arbetar också med att försöka få de olika grupperna i samhället att arbeta tillsammans. Det finns fortfarande motsättningar mellan ursprungsbefolkningen och ättlingarna till de europeiska bosättarna och att få människor att arbeta tillsammans för en gemensam sak, såsom den miljö man är så stolt över, har visat sig vara ett bra recept på försoning.

A rocha NZ jobbar också en hel del med undervisning i kyrkorna, ordnar konferenser och liknande. Vi hade möjlighet att få sitta ned och fika och äta middag med Andrew Shepherd och hans familj. Andrew är ledare för ARNZ och en riktigt inspirerande människa! Han var full av entusiasm över möjligheterna att kunna starta upp A rocha i Sverige och peppade oss mycket inför det. Vi tror att det behövs en kristen miljöorganisation i Sverige. Inte för att de organisationer som redan finns gör ett dåligt jobb, tvärtom, vi kan vara väldigt stolta över det som görs i Sverige av Naturskyddsföreningen och andra. Men vi tror att det behövs en plattform för alla som, precis som vi, har gjort kopplingen mellan vår tro och att ta hand om skapelsen och som vill få ett utlopp, en bas för att samtala och arbeta kring de frågorna. En organisation som också kan fungera som en pådrivare för att öka medvetenheten bland kyrkorna i Sverige för skapelsevård och som aktivt kan arbeta för att ta fram material som behövs, undervisa och erbjuda aktiviteter bland annat.
Vi får se vad framtiden bär och vad Gud har för plan men tycker du det låter intressant och skulle vilja vara med i samtalet så tveka inte att höra av dig!