Intervju – Josef Andersson

Bild från T-centralen i Värnamo.

Intervju – Josef Andersson

Josef Andersson pastor och tillförordnad föreståndare i Hagshults Missionsförsamling har känt att Gud har öppnat och stängt dörrar genom sitt liv. Det har lett honom till där han är idag. Vi satte oss ner över Zoom, pratade om livet och hur Gud funnits med igenom det.

Bakgrund
Namn: Josef Andersson

Ålder: 25 år

Bor: Hagshult,

Gör: Anställd som pastor och föreståndare i Hagshults Missionsförsamling.

Uppvuxen i Vaggeryd med två äldre syskon, mamma och pappa. Beskriver sig själv som en klassisk alliansare som varit med på alla läger.

På gymnasiet pluggande Josef VVS & Fastighet men fick inte jobb inom den yrkeskategorin därför valde han att jobba på lager samtidigt som han bestämde sig för att gå bibelskola.

Vägen till ungdomsledar-jobbet, bibelskola? Hade du tänkt på det innan?

Efter att jag jobbat klart på lagret sökte jag in på Mariannelunds Bibelskola och gick där ett år. Redan första halvåret när jag gick linjen Bibel Äventyr blev det klart att jag fick en tjänst som ungdomsledare i Rydaholm. Något jag inte hade haft i tanken innan.

Jag kände dock att jag ville göra klart mitt år på bibelskola där jag fick jobba mycket på mig själv och min relation med Gud. Vilket ledde till att jag fortsatte våren att läsa linjen Bibel Tjänst där mycket handlar det man möter i församlingstjänst. Samtidigt jag kunde känns lugn i att jag visste vart jag skulle efter det.

Hur var livet som ungdomsledare? Som du tänkt? Med/ motgång?

Det var en spännande tid. Om tiden på bibelskola var tiden då jag jobbade på mig själv var tiden som ungdomsledare en tid där jag var där för någons annans skull. Fredagskvällar för ungdomarna. Men jag gillade det. Framför allt fick jag chans att predika och det tyckte jag var kul. Jag hade personer nära mig som jag bad att vara ärliga mot mig, att bedöma mitt sätt att predika. Det gjorde mig bättre. Men det var också en balans att bara hänga med mina ungdomar eller om jag kände att jag förde de närmre Gud. Jag tror du förstår jag vad jag menar.

Där du är idag, Hagshult. Hur kom det sig?
Då behöver vi gå tillbaka lite i tiden. Under tiden på bibelskola hade jag en tydlig bild vart jag skulle i livet. Efter Mariannelund var det GMU (grundmilitär-utbildning) för att sedan fortsätta inom Försvarsmakten. Men jag fick avslag hos läkaren och där föll min plan samman. Jag blev otroligt besviken.  Men samma kväll ringer kyrkan i Rydaholm om ungdomsledarjobbet. Jag tror Gud stängde en dörr och öppnade en annan. Lite liknande var det när jag hamnade här i Hagshult. Jag kände att jag skulle röra mig vidare från Rydaholm och sökte en del jobb fram för allt ett jobb som bilförsäljare men Gud stängde även den dörren. Denna gång blev jag inte lika besviken och jag trivs med att vara pastor och föreståndare i Hagshult. Det skiljer sig från ungdomsledartjänsten men jag är densamma.

Det är lyxigt att jag får predika mycket det gillar jag samtidigt får jag hänga in på tonår när det har gokart, haha!

Kan du se / känna att Gud har lett dig och funnits vid din sida genom beslut du tagit och i livet och tjänsten?

Det kan jag absolut. Framför allt i vägvalen. Men också i min överlåtelse, att få be ” ske din vilja, gör det som du vill”. På vis vet jag att Gud är med mig. Jag kan också märka det genom att människor bär mig i bön. När jag blickar tillbaka så tror jag att Gud hade kunnat ge mig ett VVS-jobb men att jag hade kunnat vara här ändå. Det handlar om att vi aktivt måste lägga våra liv i Guds händer. Jag tror att det handlar om att släppa taget och låta Gud leda.

Vad ligger framför?

Närmst i tiden utbildar jag mig till företagssäljare och fortsatt jobbar i Hagshult. Jag tänker en sak sen vet jag inte om Gud leder en annan väg.