En liveplatta utöver det vanliga

Karln fullkomligt spottar ur sig plattor. Fjärde liveplattan sen 2016 och nog känns det lite i överkant. Samtidigt kan jag inte sticka under stol med att just denna skiva är något utöver det vanliga. Här kör han till skillnad från tidigare mestadels nytt eget material och i synnerhet från Blues Of Desperation (2016). Liveplattan är inspelad från den turné som följde på albumet och det är ingen tvekan om att de musiker, körsångare och blåsare som han spelade med är av yppersta klass.

Nio låtar från konserten får vi ta del av och även om det kanske inte är klockrent från start (This Train är en tämligen tråkig låt) så blir det rejäla toppar med grymt snygga Drive, skönt souligaLove Ain’t A Love Song och inte minst Blues Of Desperation som med det adderade blåset kort och gott är skitbra. Ett måste för de vanliga Bonamassa-fansen och snudd på även för de med mer modest intresse för honom.