Kalle Lind

Förlag: Forum Förlag

Mycket stort läsvärde om mångsysslaren Hasse.

Längst in i handskfacket på den klarblå Volvo 240 min pappa brukade köra till jobbet med låg några kassetter. Inspelningar som min mamma inte ville att vi barn skulle höra då hon av någon anledning (troligen svordomar) inte tyckte de var passande. Givetvis var de extra spännande och närhelst mamma inte var i närheten var jag lyssningsbenägen. Den jag tydligast minns är 88-öresrevyn signerad Hasse & Tage där sketchen På Jobbet – ofta refererad som Spik I Foten- spolades fram till så ofta att jag fortfarande kan merparten av den utantill. Intresset höll i sig längre fram i åren och många av de revyer, böcker och filmer Hasse Alfredson var inblandad i har glatt mig mycket och ofta.

Det är verkligen på tiden att någon skriver en fullödig biografi om detta geni är en tanke som ofta tänkts när en börjar drömma sig bort och nu har det äntligen blivit så. Få, om ens någon, skulle vara mer lämpade än kulturarbetaren Kalle Lind som i böcker, poddar, intervjuer och tv-program refererat till föremålet för denna bok väldigt ofta och vars kunskaper om kulturpersonligheterna och skeendena under 1900-talet är beryktade och imponerande. Runt sexhundrafemtio sidor kan tyckas mycket. Förvisso är det mycket oavsett vad man tycker, men i mitt tycke är det nödvändigt. Mer eller mindre sträckläste boken som täcker hela huvudpersonens liv ur de flesta aspekter man kan tänka sig och det görs med sådan värme och noggrannhet att det är svårt att inte svälja det hela med hull och hår. Den bubblande humorn, det djupa allvaret och även den förtätade sorgen och svärtan ryms och läsvärdet är mycket stort om man har det minsta lilla intresse för nöjeshistoria under 1900-talet.

Lind hävdar att Hasse Alfredson var en av de största kulturpersonligheterna i Sverige under 1900-talet. Gissningsvis försöker han då vara objektiv när han jämför med namn som Strindberg, Bergman och Astrid Lindgren. Men jag är tämligen säker på att i Kalle Linds värld är Hasse den störste. Så är det i alla fall för mig. Mångsidigheten i Alfredsons livsgärning saknar motstycke och topparna var så höga att tidens tand decimerat dem väldigt sparsamt.