Omslag - Nya tilldragelser i rackarungen Ann-Maris liv

Ester Blenda Nordström

Förlag: Bakhåll

Nya tilldragelser i rackarungen Ann-Maris liv

Blenda introducerade den självbiografiskt färgade Ann-Mari i En Rackarunge (1919). När hon började snickra på uppföljaren var det inte fullt lika lätt då hon inte hade så mycket stoff från sitt eget liv att använda sig av. Men Blenda åkte upp till Lappland där hon hyrde en enkel timmerstuga i Soitola och fick hjälp med hushållsbestyren av pigan Mina. Boken blir inte klar där uppe, utan det krävs miljöombyte och ny inspiration för att den numera femtonåriga flickan ska kunna berättas om på ett bra sätt.

Ann-Mari har nu flyttat från den stränge prosten och är istället inackorderad hos tant Helena Berg. Precis som när hon var yngre har hon lätt för att ta kontakt med människor och får vänner från alla samhällsskikten, vilket inte ses med blida ögon av den strama fru Berg som är noggrann med vad som passar sig. Men Ann-Mari är lika otvunget vän med skepparen Nilsson, målare Anderberg som borgmästarens dotter Gertrud Vinge och verkar närmast instinktivt göra det rätta oavsett klass eller status. Så när det kommer en cirkus till staden blir hon såklart bekant med dem och ömmar särskilt för den tio månader gamla Mischa som får växa upp under tuffa omständigheter. Hennes engagemang får snart följder som Ann-Mari inte riktigt räknat med.

Jag gillar denna bok. Kul att få fortsätta följa uppväxten och även få en inblick i det tidiga nittonhundratalets värderingar och villkor. Som rackarunge betraktat är huvudpersonen ganska beskedlig och ter sig er som en förebild som struntar i de snäva epiteten som satts på människor och istället möter dem som jämlikar. Sannolikt får vi snart även nytryck även av de två senare böcker Blenda skrev om Ann-Mari och det ser jag framemot.