Omslag - Spänningsroman utan så mycket spänning

Jonas Bonnier

Spänningsroman utan så mycket spänning

Hur mycket som helst har redan skrivits om den tragiska utvecklingen i församlingen i Knutby. Fler detaljer har helt nyligen kommit i dagen i och med den rättegång som precis avslutats där tre före detta pastorer i församlingen anklagades – och även dömdes – för flera olika förseelser. Så visst har Jonas Bonniers bok, som kom förra året, fortfarande en viss aktualitet.

En snabbläst bok som till formen är en dokumentärroman vilken bygger på händelserna och de aktuella personerna även om de här fått andra namn. Exempelvis har Åsa ”kristi brud” Waldau fått heta Eva Skoogh, Helge Fossmo kallas Sindre Forsman och så vidare. Är man någorlunda bekant med vad som skedde när ledarskapet valde makt, galenskap, manipulation och sex istället för vad de var satta att syssla med så bjuder Knutby på få – om ens några – överraskningar. Däri ligger bokens stora svaghet. Trots att den är spännande upplagd så blir det aldrig någon spänning eftersom man redan vet hur det kommer sluta. Att sen författaren verkar lika begeistrad i sexskildringar som de ledande var av idkandet tillför inte så mycket till läsupplevelsen.

Personligen rekommenderar jag hellre Eva Lundgrens Knutby-koden (2009). Förvisso är det mycket av en partsinlaga till Fossmos fördel, men den ger åtminstone lite av en annan bild än den som kablats ut. En betydligt roligare omskrivning är Erlend Loes absurt roliga Kurt I Kurtby (2009).