Uttrycksfull sammanhållen spretighet

Lena Swanbergs andra soloplatta – efter några års samarbete med Ann-Sofi Söderqvist – är en riktigt härlig platta att ha som soundtrack till den fina sommarvärmen som smugit sig på. Rotad i jazz men med grenar som sträcker sig åt både visa, singer/songwriter, pop och country borgas det för lång och trogen lyssning.

Jag gillar den sammanhållna spretigheten och Lenas uttrycks- och kraftfulla röst där hon i ena stunden smeker likt ett grässtrå mot kinden för att i andra riva till som asfalt mot knäskålen. Allt samman underbart orkestrerat med trummor, bas, gitarr, fiol, trombon, steel, banjo, trumpet och basklarinett. Tvingas jag välja något så framhåller jag gärna Karin Hammars trombon lite extra; galet vad mycket gott den för med sig till ljudbild och stämning.