Amos – en obekväm sanning
Av Jacob Carlzon
Det är inte lätt att vara profet.. tänk att behöva säga massa obekväma saker och lägga sig i människors livsstil! Det var inte lätt när Amos levde och det hade sannolikt inte varit enklare nu.
Profeter har fått ett speciellt uppdrag från Gud, att vara hans språkrör och helt enkelt berätta sanningen för människor. Och sanningen, kan ibland vara obekväm. Det kan vara sanningen om mig, sanningen om kyrkan och vårt gemensamma liv där eller sanningen om samhället vi lever i. Att profeter igenom bibelns berättelser också har talat till samhället är intressant, en profet har alltså inte bara ett budskap som gäller inom kyrkan utan även mer allmänna uppmaningar. I profetens liv och budskap avslöjas maktmissbruk, onda samhällsstrukturer, gudsfrånvändhet och orättvisor.
Profeterna har förvisso med en del framtidsperspektiv men kanske förvånansvärt mycket handlar om nuet, den kontext som profeten verkade i. Men detta innebär inte att budskapet därför skulle vara irrelevant för oss idag. Tvärtom!
Vem var då Amos?
Han var verksam i mitten av 700-talet f.Kr. Han kom ifrån Juda (”Sydriket”) men profeterade i Israel (”Nordriket”). Boken inleds med att placera in profetens syner ”två år före jordbävningen” (1:1). En jordbävning i det här området omnämns även i Sakarja och spår efter en omfattande jordbävning har också konstaterats vid arkeologiska utgrävningar.
Amos var antagligen uppfödare eller boskapshandlare av något slag och kom från staden Tekoa som låg ca 15 km söder om Jerusalem. Han beskriver också sig själv som fikonodlare och intressant nog verkar han inte se sig själv som ”profet” i någon slags yrkesmässig roll utan säger att Gud gav honom ett uppdrag att profetera över Israel (7:14-15).
Israel var vid den här tiden ett välmående land i högkonjunktur. Det utrikespolitiska läget var relativt stabilt (en inte alltför vanlig situation) och det hade bildats en styrande maktelit som roffade åt sig. Det fanns tydliga klasskillnader i samhället, något som speglas väl i det åttonde kapitlet.
Budskapet i Amos bok
Guds dom är ett centralt tema – domen berör hela världen.
Han börjar med att kritisera grannländerna, sedan sydriket Juda och tillslut nordriket Israel. Man kan tänka att de som hörde Amos först tänkte ”Nu får de vad de förtjänar de där ogudaktiga..” men att de sedan ganska snabbt satte skrattet i halsen när profeten vänder sig först mot Juda och sedan Israel. De är inte ett dugg bättre än sina grannländer, de vänder Gud ryggen och glömmer hans bud.
Amos profeterar om den kommande domen och bortförandet av Israel. Ett genomgående tema är att Israel har handlat orätt och är skenheliga. Bokens kanske mest välkända vers kommer i detta sammanhang i kapitel 5:
Jag avskyr era fester, jag hatar dem,
jag står inte ut med era högtider.
När ni offrar till mig och kommer med era gåvor
vill jag inte veta av dem,
jag vill inte se åt era offer av gödboskap.
Låt mig slippa dina psalmer,
jag vill inte höra ditt strängaspel!
Men låt rätten välla fram som vatten
och rättfärdigheten som en outsinlig ström!
(5:21-24)
Befolkningen lever alltså på ett sätt som inte Gud vill, man behandlar varandra illa och speciellt de som är fattiga och som egentligen behöver mest hjälp. Man roffar åt sig och är egoistiska. Trots detta firar folket sina gudstjänster och fester som om ingenting hade hänt. Man har kopplat bort sin livsstil ifrån sin tro, skapat olika rum i livet, ett för det religiösa och ett för det vardagliga. Men profeten påminner om att Gud är mer intresserad av att folket ska leva rätt än att lyssna till psalmsång. Gud är en Gud för hela livet.
Det här tas inte emot väl, översteprästen Amasja varnar kungen i Israel om den här märklige mannen som går runt och kritiserar både kungen och den styrande eliten. ”Försvinn hem till Juda!” blir uppmaningen men Amos fortsätter likväl sin tjänst. Han vidarebefordrar Guds ord om att domen kommer komma över Israel och det blir även verklighet kort därpå. År 722 f.Kr. så krossas nordriket av Assyrierna och folket sprids ut eller deporteras.
Boken avslutas i det nionde kapitlet med en framtidsvision. Trots allt mörker och alla domsord så har Gud en bättre framtid i åtanke. Han ska återupprätta sitt folk och de ska få återvända till sitt land. Gud är både rättvis och full av nåd!
Amos och vi
I sin kommentar till Amos bok skriver Leif Carlsson att profetens kritik mot israeliterna bland annat handlar om en individualism som uppkommit p.g.a. materialism. Israeliterna kritiseras för sitt lyxliv som går ut över de fattiga och över sitt egocentrerade sätt att tänka och handla. Med andra ord har verkligen Amos något att säga oss även idag. Mönstret går igen genom historien. Gud vill rättvisa. Och det är egentligen inget som är unikt för Amos utan genom hela Bibeln så lyser det igenom hur Guds hjärta verkar bulta lite extra för de fattiga, de som blivit orättvist behandlade, de som utnyttjas, de svaga och värnlösa. Det finns ingenting som tyder på att Gud skulle ha ändrat sin inställning. Jesus ”programförklaring” i Luk 4, när han citerar en annan profet, Jesaja, ger eko av samma gudshjärta.
Därmed finns heller ingen anledning att tro att Gud därför skulle vara likgiltig inför vårt sätt att leva idag. Här finns starka varningar för oss att ta till oss på flera plan.
Hur lever jag mitt liv? Verkar jag för rättvisa genom mitt sätt att leva, både direkt och indirekt? Här finns många aspekter att lyfta fram men det som spontant dyker upp för min inre syn är alla de bilder jag har sett, och som vi alla säkert har sett, från omänskliga, ibland slavlika, arbetsförhållanden i allt från mineralrika gruvor till textilfabriker i låglöneländer. Orättfärdiga strukturer som drivs på och göds av min materialism och mitt habegär.
Skulle Amos ha haft något att säga in i vår tid? Utan tvekan. Och han säger det faktiskt. När jag läser hur profeten citerar de rika i kapitel 8 så studsar orden upp mot mig:
”När är nymånadsfesten över så att vi kan sälja säd, och sabbaten så att vi får öppna kornboden? Då skall vi minska måtten och lägga på priserna och fuska med vågen, köpa de fattiga för pengar och de nödställda för ett par skor och sälja spillet som säd.”(8:5-6)
De rika blir rikare och de fattiga fattigare.
Orättvisa strukturer finns överallt. Det kan vara i mitt eget liv, i samhället, i en företagsvärld som sätter vinstmaximering framför allt och givetvis också i kyrkan, där en missriktad andlighet lätt kan nyttjas för att förtrycka människor.
Som kristen bör jag låta mig rannsakas av profetens ord. Jag bör ställa frågor till mitt eget liv. Amos utmanar mig till detta. Vilka värderingar styr mig egentligen? Om min drivkraft t.ex. är att i varje situation tjäna så mycket pengar som möjligt bör jag fundera över om det är förenligt med Guds dröm om rättvisa och det rike som Jesus sade sig vilja sprida.
Kanske är det andra frågor som väcks när just du läser Amos bok. Men oavsett så är profetens uppdrag att peka mot sanningen, även om den är obekväm.
Postad i: