I en påsk av Seger

Sista målet är avslutat, matchen är vunnen och spelaren som varit på allas läppar vänder sig om, sträcker upp sina händer i en segerviss gest emot alla de tusentals person som har följt honom. Det var som om dånen av segerropen och busvisslingarna aldrig ville ta slut.

Stilla veckan går mot sitt slut. En vecka med en otrolig sprängkraft genom Jesu död och uppståndelse. Jag vet inte vad du tänker när du hör ordet påsk, kanske är det ägg, kycklingar och must. Eller så tänker du kanske på Jesus och korsfästelsen. I Markusevangeliets femtonde kapitel möter vi en man bara för ett ögonblicks sekund men som ändå har en stor inverkan på berättelsen. Simon från Kyrene, han blir mannen som får uppdraget att bära Jesu kors när Han förmodligen inte orkar bära det själv efter den prygling och tortyr han fått ta emot. Vad tänkte han vid den påsken? Kände han segervittring komma när han släpade fram det tunga träkorset emot Golgata. Jag tror inte det.

Trots Simon känslor, oavsett vad de var leder vandringen fram till Golgata. Fram till en otrolig seger vid påskberättelsen slutsignal när kvinnorna möter en tom grav. Det görs dock inte likt vi ofta förväntar oss en seger i en kultur och värld idag. Mot ett folkhav på en stadium av busvisslande fans. Nej segerns proklameras först till tre livrädda kvinnor som kom för att ta hand om sin vän frälsares kropp. Där de får upptäcka att Jesu kropp hade dött, pinats och pryglats för deras synder men uppstått igen för att vinna seger över döden, seger till ett nytt liv i och med honom. Ett nytt liv med honom som erbjuds till varje människa.

Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. 38 För jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som ska komma, varken makter , 39 höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre. Rom 8:37-39

André Dahlquist

Postad i: