En melankolisk väg man inte gärna vill avvika från

Ett första skivsamarbete mellan Christian Kjellvander och den eminenta kvartetten Tonbruket ger mersmak så det förslår. Tydligen ska det hela ha gått till som följer; Christian lade två dagar på att skriva låtar, texter och ackordföljder. Tonbruket bjöds in en vecka senare och under ett dygn spelade de in. Totalt blev det två timmars musik som spelades in live och på första tagningen. Enbart körsången lades på och sen mixades det ner till fyrtio minuter.

Fyrtio minuters doomcountry. Liknande melankolisk singer/songwriter/country som på Kjellvanders senaste egna platta och jag tycker de fyra låtarna både som helhet och var för sig är alldeles strålande. Inleder med en spoken word-aktig historia som följs av den slött jazzsvarta Tidal Wave. Vidare in i den snyggt framåtlunkande Loneliest Woman In The World där sången är alldeles fantastisk och trots att låten är drygt sju minuter önskar man den aldrig ska ta slut. Vilket ju å andra sidan vore synd, för då skulle man inte komma fram till skivans episka avslutning Normal Behaviour In A Cutting Parts I, II, III. En tonsatt novell på strax över tjugoen minuter som passar bra alla gånger man tycker Nick Cave är för tok på glättig.

Doom Country är en skiva som trots det hastiga skapandet och inspelandet känns väldigt välgjord och mycket genomtänkt. Väldigt bra insatser både vad gäller musik och sång och även om skivan går mycket i samma spår så är det ett spår man inte gärna vill avvika lyssnandet från.